American dreams

Detta är ett utdrag från häftet   This is an excerpt from the booklet
     

Bilden på häftets omslag gjorde jag 1980. Den trycktes upp i 100 exemplar, som brevkort, till min mor. Amerikanarna tyckte den passade bra som omslagsbild. Mildred, Konrads fru, har författat huvuddelen av texten i häftet, vilket då grundat sig på vad Konrad snappat upp från sina föräldrar och syskon. Avsnittet om Konrad är författat av Ann Richardson och Janie Miller. Förutom raden på framsidan är hela häftet på engelska. Det innehåller inga bilder. Häftet trycktes upp i några tiotal exemplar och delades ut till släktingar och berörda. Jag hittade det år 2020, då jag höll på att göra i ordning huset i Vik. Som sagt: följande är bara ett litet utdrag. Mina anmärkningar inom parentes.

 

I made the picture on the cover of the booklet in 1980. It was printed in 100 copies, as postcards, for my mother. The Americans thought it fit well as a cover image. Mildred, Konrad's wife, wrote the main text in the booklet, which was based on what Konrad picked up from his parents and siblings. The section containing Konrad is written by Ann Richardson and Janie Miller. Unlike the single line on the front, the entire booklet is in English. It contains no images. The booklet was printed in a few dozen copies and distributed to relatives and those concerned. I found it in 2020, when I was tidying up the house in Vik. As mentioned: the following text is just a small excerpt. My remarks in parentheses.

 

 

 

...i denna skyddade vik uppstod byn Vik, och i denna by uppstod en mest anmärkningsvärd familj, och det är den här familjen vi bryr oss om, för det är VÅR familj.

 

...in this sheltered cove arose the village Vik, and in this village arose a most remarkable family, and it is this family we concern ourselves with, because it is OUR family.

Vi vet att huset aldrig har sålts, utan vårdas kärleksfullt av varje generation i sin tur.

 

We know the house never been sold, but cared for lovingly by each generation in turn.

Enligt Anders´cousin, Johanna Lundstedt, var Nils Hansson den starkaste, högsta, rakaste och smartaste mannen i byn och var känd som "Hansingen".

 

According to Anders´cousin, Johanna Lundstedt, Nils Hansson was the strongest, tallest, straightest and smartest man in the village and was known as "The Hansing".

Vi blir verkligen intresserade av denna familj eftersom vi alla känner dessa människor. De är VI!!

 

We beome really interested in this family because we all know these people. They are US!!

Enligt den nya lagen i Sverige slutade man använda fädernas förnamn för att lägga till "son" eller "dotter" till barnens efternamn. I stället skapade man fädernas förnamn till barnens efternamn. Därför är Conrads namn inte "Andersson" utan "Nelson", och dötternas namn var inte "Anders-dotter" utan "Nelson". (Nilsson på svenska).

 

According to new government law of Sweden stopped using the fathers first name to hang on "son" or "daughter" on the childrens surnames, and made the fathers last name the family name. Hence Conrad´s name is not "Andersson" but "Nelson", and the daughters name were not "Anders-dotter" but "Nelson".

     

Anders och Elise

 

Anders and Elise

Anders och Elise gifte sig i hennes hem och gick över gatan till sitt hem för att tillbringa resten av deras liv.

 

Anders and Elise were married in her home and walked across the street to his home to spend the rest of their lives.

I stället för att ha fiske som näring, som de flesta av männen i byn hade, gick Anders sjöss vid 15 års ålder. När han var 23 klarade han tentamen för skeppskapten. Han köpte fartyget han hade tjänat på. Det var en liten tvåmastad skonare, med namnet "Fogele" (mås), som hade fyra matroser. De åkte på Östersjön, Kattegatt, till Danmark och Norge, Spanien, Medelhavet och Turkiet. Anders hade Elise med sig tills hon blev gravid. Ingen sa till honom att det var otur att ha en kvinna ombord.

 

Instead of making fishing his business, as most of the men in the village did, Anders gone to the sea at 15. When he was 23, he passed the exams for ship´s captain. The he bought the ship he had been serving on. It was a small two-masted schooner, named "Fogele" (sea gull), employing fout sailors. It went on the Baltic, throgh "Kattegatt" to Denmark and Norway, Spain, Mediterranian and Turkey. Anders took Elise with him until she became pregnant. Nobody told him it was bad luck to have a woman aboard.

Utanför Norge förstörde en fruktansvärd storm i Nordsjön hans skepp och hans karriär. Inget liv gick förlorat. Man hade ingen försäkring heller.

 

Off the coast of Norway a terrible storm in the North Sea wrecked his ship and his career. No live lost. No insurance in those days either.

Denna katastrof kan ha avskräckt en enklare man, men inte en Hansing. Han blev butiksägare! Inte bara det, utan han uppfann kedjebutiker, när ingen annan hade tänkt på det. Med början i Vik grenade han verksamheten till Gyllebo och Simrishamn. Mathilda var "chefsbiträde" i Simrishamn.

 

This catastrope might have daunted a lesser man, but not a Hansing. He became a storekeeper! Not only that, but he invented chain stores when no one else had thought of it. Starting in Vik, he branched out to Gyllebo and the Simrishamn. Mathilda was "head clerk" in Simrishamn.

Det är inte lätt att driva en kedjeföretag utan lastbil eller bil! Men en sak som Sverige hade tidigt var ett telefonsystem. Så om butiken i Gyllebo behövde något från Vik, ringde de, varpå Conrad tog med varorna. Alla gick på den tiden. Conrad var i skolan och tog med sig varorna samma kväll. Han sade att väg mellan Vik och Gyllebo vandrade han ofta i mörker (6-8 km). Han tänkte inte närmare på det: det var ett familjeföretag. När Conrad var på gymnasiet gick han antingen eller cyklade till Simrishamn (9 km). Vid dåligt väder stannade han kvar i Simrishamn. Även han är en Hansing!

 

It isn´t easy to run a chain-store business without a truck or car! But one thing Sweden had early-on was a telephone system So if the store in Gyllebo needed something from Vik, they called and Conrad will bring them. Everyone walked those days. Conrad was in school and bring the goods same evening. He said hetrudged that road between Vik and Gyllebo in the dark (6-8 km). He didn´t mind: it was family business. When Conrad was in high school, he either walked or rode his bike to Simrishamn (9 km). In bad weather he stayed over in Simrishamn. He´s a Hansing too!

Järnvägen i Gyllebo var källan till alla förnödenheter och transporttjänsten där användes regelbundet. En dag i januari 1922 hjälpte Anders att lossa kol i tråget, med hästar som arbetskraft. De blev skrämda och kastade ut honom. Han bröt ryggen, som i dessa dagar inte gick att operera. Han levde tre dagar. Han var 67 år gammal.

 

The railroad in Gyllebo was the source of all supplies, and a dray service there was used regularly. On a day in Januar 1922, Anders was helping unload coal into the dray to drive the horses. They became spooked, reared, and threw him out. He suffered a broken back, which in those days was irreparable.He lived three days. He was 67 years old.

En sak som vi vet om Anders Nelson - han levde livet till det yttersta, älskade sin fru och familj och stolt över dem alla.

 

One thing we know about Anders Nelson - he lived life to the hilt, loving his wife and family, and proud of them all.

 

 

 

Elise

 

Elise

Elise tog vid där Anders slutade, så bra hon kunde. Tiderna förändrades. Flickorna hade gett sig av, till sina egna hem. Det fanns en mycket världsomspännande depression. Elise sålde Gyllebo-butiken. Simrishamn-butiken hade sålts när Matt (Mathilda) gifte sig (med Gunnar Almquist). När affärer blev omöjliga att göra i Vik, stängde hon (Elise) butiken.

 

Elise pick up where Anders left off, as best she could. Times were changing. The girls were gone to homes of their own. There was a definite world-wide depression. Elise sold the Gyllebo store. The Simrishamn store had been sold when Matt (Mathilda) married (with Gunnar Almquist). When business became impossible in Vik, she (Elise) closed that store.

Elise stannade hos Elida Björk i Gyllebo resten av sitt liv. Hon föll och bröt höften 1938 och dog strax efter vid 79 års ålder.

 

Elise stayed with Elida Björk in Gyllebo the rest of her life. She fell and broke her hip in 1938, and died shortly after, with the age of 79.

Elise sa många gånger till sina barn att det var hennes önskan att det lilla huset inte skulle säljas. Hon ville att det skulle finnas kvar för någon av familjerna från Förenta Staterna: att ha en plats att vara på, när de återvände för ett besök.

 

Elise said many times to her children that it was her wish that the little house not be sold. She wanted it for any in the family from the Unites States, to have a place when they returned for a visit.

Hennes önskan har respekterats.

 

Her wish has been honoured.

En sak vet vi: det var mycket kärlek, skratt och arbete i det här lilla huset. Och om alla inte hade gjort sin del, skulle det ha kollapsat.

 

One thing we know, there was a lot of love and laughter and work in this little house. And if all hadn´t done their share, it would have all collapsed.

 

 

 

Nästa generation

 

Next generation

Elida, född 1889, ärvde den många gånger otacksamma uppgiften att ta hand om sina yngre syskon. Det sägs att när hennes far, Anders, kom med nyheter om en ny bror, skrek Elida: "Anser du inte att vi är tillräckligt många?"

 

Elida, born in 1889, inheritated the many times thankless task of caring for the younger children. It is said that when her father Anders came with news of a baby brother, Elida cried: "Didn´t you think there were enough of us?"

Elida gifte sig med Edward Björk, en Gyllebo-man, som hade återvänt från åtta års arbete med skog i USA. Math (Mathilda) sa att det inte var något som Edward inte kunde göra och dessutom göra mycket bra.

 

Elida married Edward Björk, a Gyllebo man, who has returned fromeight years work in timber of the Pacific nortwest. Math (Mathilda) said there was nothing that Edward couldn´t do and do extremely well.

Tre barn föddes i denna förening: Florrie (Flory), Ethel och Henry.

 

Three children were born to this union: Florrie (Flory), Ethel and Henry.

Ethels son Stefan och hans fru Berett (Berit) har två små barn. Henry har två söner.

 

Ethel´s son Stefan and his wife Berett (Berit) have two small children. Henry has two sons.

Både Ethel och Henry har sommarhus i Vik, Ethels är det vackra lilla släkthuset.

 

Both Ethel and Henry have summer homes in Vik, Ethel´s being the lovely little ancestral home.

     

Mathilda

 

Mathilda

Flickorna i familjen (Anders och Elises döttrar) blev mycket lyckligt gifta. Mathilda, eller som hon föredrog, "Math", född 1892, kände sig mycket nära Elida. Mathilda sa att Elida hade tagit så bra hand om deras mamma (Elise). Elida tog också bra hand om sina barn, Ethel och Henry, så dessa kommer att göra samma sak för sin mor.

 

The girls in the family (daughters to Anders and Elise) were paired very nicely. Mathilda, or as she preferred, "Math", born in 1892, felt very close to Elida. Mathilda said Elida had taken such good care of their mother (Elise). And then Elida took so good of her shildren, Ethel and Henry. Those two children will do the same for their mother.

Maths första make (Gunnar Almquist) dog av en hjärtattack, samma dag som Andra och Edna landade i Sverige 1934. Den bedrövade Andreas efterlängtade hemkomst, sa att det var för mycket för Math och Gustav (Almquist), så hon (Andrea) kunde inte tänka på sig själv.

 

Math´s first husband (Gunnar Almquist) died of a heart attack, the same day Andra and Edna landed in Sweden in 1934. The saddened Andrea´s long-anticipated homecoming, said it was too much for Math and Gustav (Almquist), so she (Andrea) couldn´t think of herself.

Under åren som följde köpte Math en liten mjölkaffär i Malmö (Lomma), som hon drev framgångsrikt. Hon gifte sig senare med entreprenör Gustav Pettersson. När han gick i pension flyttade han och Math in i det lilla huset i Vik, och Gustav restaurerade det helt. Han var en ivrig antiksamlare och fyllde det lilla huset med vackra gamla saker.

 

In the years that followed, Math purchased a small creamery in Malmö (Lomma) and ran it successfully. She later married Gustav Pettersson, a contractor. When he retired, he and Math moved into the little house in Vik, and Gustav completely restored it. He was an avid antique collector, and filled the little house with beautiful old pieces.

Efter Gustavs död var det för ensamt för Math att bo i Vik, så hon tillbringade de senaste åren i en pensionärslägenhet i  Malmö. (Den sköttes av en stiftelse: endast änkor till en befälhavare fick bo där - men Gunnar Almqust var ju en sådan befälhavare). Hon dog 1983, 90 år.

 

After Gustav´s death it was too lonely for Math in Vik, so she spent her last years in an apartment in a retirement community in Malmö. (It was a foundation: only widows to a commander were allowed to live there - but Gunnar Almqust was such an commander). She died in 1983, age 90.

 

 

 

Betty och Andrea (tvillingar)

 

Betty and Andrea (twins)

När Betty (Beata) var mycket ung åkte hon till Eslof (Eslöv) för att stanna hos sin gudmor. Hon tog hand om sin butik medan hennes gudmor fick ett nytt barn.

 

When Betty (Beata) was very young, she went to Eslof (Eslöv) to stay with her Godmother. She took care of her store while her Godmother had a new baby.

En gammal man, 80 år, från USA, besökte denna plats. När han återvände till Förenta staterna var Betty med honom. I Rockford arbetade hon för den här familjen. Sedan åkte hon till Y.W.C.A. (Young Women's Christian Association) för att arbeta, där hon träffade Andrew Johnson.

 

An old man, 80 years old, from USA, turned to this area for a visit. When he returned to the Unites States, Betty was with him. In Rockford, she worked for this mans family and then went to Y.W.C.A. to work. She met Andrew Johnson.

Hon hade nämnt för Andrew att Vik var en stor stad, men när de besökte Vik, fann Andrew inga gatskyltar. Betty fick i all hast koka ihop en historia om varför alla gatskyltar var borta.

 

She told Andrew Vik was a big city, but when they visited Vik, she hade to make an excuse for the street signs were gone!

 

 

 

Vid ungefär samma tid som när Betty var i Rockford var Andra student i Malmö. När hon tog examen tog hon anställning som chef  co-op-anläggning i Arkenstor (Arkenstorp?)

 

At about same time when Betty was in Rockford, Andra was a student in Malmo. When she graduated, she took a position as General Manager for a co-op establishment i Arkenstor (Arkenstorp?)

Betty ville att Andrea skulle komma till USA, men Andrea ville stanna i Sverige.

 

Betty wanted Andrea to come to the United States, but Andrea wanted to stay in Sweden.

Andrea besökte Elida i Gyllebo. Då besökte Hokan Nelson, från USA, sin mor i Gyllebo. Han behövde verkligen en hustru. Håkan återvände hem till USA. Andrea följde efter, några månader senare. Hon åkte till Colorado för att gifta sig med en man som hon knappast kände.

 

Andrea was visiting Elida in Gyllebo. At that time Hokan Nelson, from USA, visited his mother in Gyllebo. He really needed a wife. Håkan went on home. Andrea followed in a few months. She went to Colorado to marry a man she hardly knew.

 

 

 

Alma

 

Alma

Alma föddes 27 februari 1900. De andra flickorna hade var och en en partner, och Alma fick bara vänta ett och ett halvt år på hennes partner: Anna föddes 1901. Hon och Alma var de bästa vännerna och lekkamraterna.

 

Alma was born Februaty 27, 1900. The other girls each had a partner, and Alma only had to wait one and a half years for hers. Anna was born in 1901. She and Alma were the best of friends and playmates.

Alma mötte sin kärlek direkt, från ett norskt fraktfartyg. Hon arbetade i Malmö. Efter att de gifte sig åkte de till Oslo för att skapa sitt hem.

 

Alma met her love straight off a Norwegian freighter. She was working in Malmo. After they were married, they went to Oslo to make their home.

I sinom tid föddes en vacker flicka, Solveig. Hon växte upp för att gifta sig med en stilig viking, Ole Arne.

 

 In due time a beautiful baby girl was born, Solveig. She grew up to marry a handsome viking, Ole Arne.

Alma blev änka när Tyskland invaderade Norge 1940.

 

Alma was widowed when Germany invaded Norway in 1940.

Solveig och hennes man, Ole Arne, har två vackra döttrar, Elizabeth och Linda.

 

Solveig and her husband, Ole Arne, have two beautiful daughters, Elizabeth and Linda.

Alma kom för att besöka sina systrar och bror i USA 1957. Alma bestämde sig för att lära sig engelska, vilket hon gjorde! Eftersom Betty var änka tillbringade Alma mycket av sin tid i Kalifornien.

 

Alma came to visit her sisters and brother in the United States in 1957. Alma determined to learn English, and she did! Since Betty was widowed, Alma spend much of her time in California.

 

 

 

Conrad

 

Conrad

En mycket stormig natt (värsta i mammaminne) föddes Conrad, på nyårsafton 1904. Han fick långa gyllene lockar, enligt Alma. Hon och Anna brukade gå med honom genom byn, när han var två år gammal. Folk brukade reta dem. "Tycker du inte att vi ska klippa av hans lockar?". "Nej nej nej!" skrek Anna och Alma.

 

On a very stormy night (never such a storm in living memory), Conrad was born, on New Years Eve 1904. He got long golden curls, according to Alma. She and Anna used to walk with him through the village, when he was two years old. People would tease them. "Don´t you think we should cut his curls?". "No, no, no!" cried Anna and Alma.

När han blev äldre kommer han ihåg att han lyssnade på de äldre männen, som drack kaffe och diskuterade politik i sin fars butik. När han lyssnade på något speciellt argument, brukade han rätta de äldre: "Det är inte vad det står i tidningen." Ännu älskar han att läsa tidningar och läsa dem dagligen.
 

 

As He grew older, he remembers listening to the old men, having coffee and discussing politics, in his father´s store. As he listened to some particular argument, he was knosn to say to teh old men: "That is not what it said in the newspaper." To this day, he loves reads newspapers and read them daily.

Conrad var fascinerad av att åka med sin morbrors fiskebåt. När Conrad var ungefär tio år, knacka hans morbror på sovrumsfönstret klockan 3:00, bara en gång, och väntade inte på att höra något svar. Conrad kommer inte ihåg att komma för sent för en segling, inte en enda gång!

 

Conrad was fascinated with his uncle´s (Per´s) fishing boat. When Conrad was about ten, his uncle would rap on the bedroom window at 3:00. Just once, and did not wait to hear answer. Conrad can not remember being too late for the sailing, not even once!

När Conrad var 12 fick han en väckarklocka. Han ställde den till ringning, klädde sig, knackade på morbror Pers fönster och skyndade sig sedan till morbror Håkans hus.

 

When Conrad was 12, he got an alarm clock. He set the alarm, got dressed, knocked on uncle Per´s window and then hurried to Uncle Hokan´s house.

Den ersättning som Conrad någonsin fick, var tillräckligt med fisk för lunch den dagen, för honom och hans mor, inte resten av familjen.

 

The ony payment Conrad ever recieved was fish enougt for lunch that day, for him and his mother, not the rest of the family.

Morbror Håkan bodde i sin familjs hem vid havet. Han gifte sig aldrig, men tillbringade mycket av sin tid hos familjen Elise. Farbror Per var gift med Anders syster. Deras tre barn var alltså vår familjs dubbla kusiner.

 

Uncle Hokan lived in the family´s home by the side of the sea. He never married, but spend all his effection on Elise´s family. Uncle Per was married to Ander´s sister. Their three children were our family´s double cousins.

Anders dog. Elise stängde butikerna på grund av svåra tider. Elidas äldre bror Nils ville att Conrad skulle komma till Stockholm och studera på universitetet. Men Conrad ville inte ha något inomhusjobb. Han ville inte heller vara fiskare. Med sina två systrar i USA verkade det vara en plats för honom att åka till. Han gjorde det juli 1923.

 

Anders died. Elise close down the stores due to hard times. Elidas older brother Nils wanted Conrad to come to Stockholm and go to the univeristy. But Conrad didn´t want any indoor job. Conrad didn´t want to be a fisherman either. With his two sisters in the United States, that seemed to be a place for him to go. He did do July 1923.

Conrad åkte till Detroit och träffade Betty och Andrew. Han talade mycket bra engelska: trots allt hade han studerat fyra år i gymnasiet. Men när han började jobba på en restaurang kunde varken han eller chefen förstå varandra. Det var Detroit-engelska ! Båda löste kommunikationsproblemet med alltid har ett anteckningsblock med sig och visade anteckningarna för den andra. Senare lärde sig Conrad att tala Detroit-engelska.

 

Conrad went to Detroit and joined Betty and Andrew. He spoke English very well: after all, he studied if four years in High School. But when he started jo job at a restaurant, either he or the manager could understand what the other guy said. It was Detroit English! So both solved that problems with always have a notepad and show the other guy. Later Conrad learned to speak Detroit Enlish.

Genom hjälp från Andrew började Conrad arbeta för Detroit Timkin år 1926. År 1929 krossades hans arm i en olycka. Han tillbringade större delen av året på sjukhuset. Operationer och terapi förbättrade armen något. Han tränade att använda armen helt - han hade en mycket stark handskakning, även om ha såg något handikappad ut. Under tiden lärde han sig att äta och skriva med vänster hand.

 

Through the help from Andrew, Conrad started working for Detroit Timkin in 1926. In 1929 his arm smashed in an accident. He spent the better part of the year in the hospital. Operations and therapy improving the arm somewhat. He gained to use the arm completely - he had a very strong handshake, even he looked somewhat crippled. By the time it was healed, he learned to eat and write with his left hand.

Medan han arbetade för Hokan under depressionen gifte han sig med Mildred Bobbitt, en tjej från Nebraska, som studerade vid CSCE (senare för att kallas universitetet i norra Colorado). Medan de träffades, försökte Conrad att leva i storstaden och ge upp bondgårdslivet.

 

While he was working for Hokan during  during the depression, he married Mildred Bobbitt, a girl from Nebraska, stuying at CSCE (later to be named the Univerity of Northern Colorado). While they were dating, Conrad thought himself to be the big city man and tryinmg giving up farm life. 

Men under dpressionen återvände de till Colorado. Deras första dotter, Ann Elise, föddes 1934. Tvillingarna Jane och James föddes 1939. År 1938 startade Conrad och Mildred gården och fortsatte jordbruket fram till 1957.

 

But during the dpression they returned to Colorado. Their first daughter, Ann Elise were born in 1934. Twins Jane and James born1939. In 1938, Conrad and Mildred set up to farm and continued farming until 1957. 

Barn till Ann Elise: David, 1956, Ann Elise (Lisa) 1958-2014, Mary 1960, James (Jim) 1961-2014. Barn till Jane: Scott 1958, Kristy 1960 och Kay 1962.

 

Children to Ann Elise: David, 1956, Ann Elise (Lisa) 1958-2014, Mary 1960, James (Jim) 1961-2014. Children to Jane:  Scott 1958, Kristy 1960 and Kay 1962.

 

Platsen Gyllebo nämns i texten. Egentligen är Gyllebo namnet på ett slott och en sjö, medan ortens namn och namnet på tågstationen är Östra Vemmerlöv.

 

The place Gyllebo is mentioned in the text. Actually, Gyllebo is the name of a castle and a lake, while the name of the village and the train station is Östra Vemmerlöv.

Då häftet inte innehåller några bilder, lägger jag till ett par kompletterande bilder. Den första visar vägen Konrad gick mellan Vik och Gyllebo. Den är 8 km längs landsvägen, kanske bara 6 km om man genar genom skogen. Mor (Ethel) har berättat att hon som liten flicka skickades mellan Östra Vemmerlöv och Vik, och då genade genom skogen, och gick vilse i mörkret.

 

Since the booklet does not contain any pictures, I add a couple of supplementary pictures. The first one shows the road Konrad went between Vik and Gyllebo. It is 8 km along the country road, maybe only 6 km if you take a shortcut through the forest. Mother (Ethel) has told me, that as a little girl she was sent between Östra Vemmerlöv and Vik, and then took this shortcut through the forest, and got lost in the dark.

Den andra bilden visar vägen mellan Vik och Simrishamn.

 

The second picture shows the road between Vik and Simrishamn.

                        

Bilden ovan visar handelsboden i Östra Vemmerlöv.

 

The picture above shows the shop in Östra Vemmerlöv (Gyllebo).

 

Bilden visar Edvards och Elidas gård i Östra Vemmerlöv (röd pil).

 

The picture shows Edvard´s and Elida´s farm in Östra Vemmerlöv (red arrow).

Elise bodde i en stuga inne i skogen, ett par kilometer åt nord (blå pil). Jag skjutsade dit mor ett par gånger, eftersom hon ville se var hennes mormor bott. Stugan var försvunnen. Mor ärvde också ett stycke tomt inne i skogen (strax norr om den blåa pilen). Tomten såldes någon gång på 80-talet.

 

Elise lived in a small house in the woods, a few miles to the north (blue arrow). I drove my mother to this place a couple of times, because she wanted to see the place where her grandmother lived. The house was gone. Mother also inherited a piece of land inside the forest (just north from the blue arrow). The land was sold sometime in the 80's.

 

 

Home