Jag vill tacka Ann-Cathrine Öhman, som uppmanat mig att starta med detta projektet, samt Karl Andersson, som forskat angående Viks bebyggelse samt de som därmed är berörda.

I would like to thank Ann-Cathrine Öhman, who invited me to start this project, and Karl Andersson, who has made some researcing about Vik's village and those who are thus concerned.

Detta historiska dokument bygger på vad Karl samlat på, längre fram min mors, Ethel Jeppssons berättelser, samt därefter mina egna upplevelser. Själv började jag fotografera först på 60-talet.

This historical document is based on Karls researchings, further on my mother's, Ethel Jeppsson's stories, and then, later on, my own experiences. I first started photographing in the 60's.

Vik, samt de närliggande byarna och städerna är uppbyggda kring källor. En källa går fortfarande rakt igenom Vik i dag. Förr tvättade man i brunnen, på senare tid speciellt mattor. En källa finns i Baskemölla och två i Simrishamn.

Vik, as well as the nearby villages and towns are built around wells. A well is still going straight through Vik today. In the beginning, people did their laundies in the well, especially carpets in recent times. One well is in Baskemölla and two are in Simrishamn

En tidig oljemålning från Vik, visande källan. Typiskt för Vik är stenmurarna. Man bröt sten från hallarna, som i dag är fridlysta.

An early oil painting from Vik, showing the well. Typical of Vik are the stone walls. Stone was broken from the flagstones, which today are protected.

De som slog sig ner i Vik var fiskare och samtidigt bönder. Fram till 1960-talet, innan det blev utfiskat, livnärde man sig i huvudsak på fiske. Därefter försökte man klara sig med till exempel fårskötsel, vilket inte visade sig vara lönande.

Those people who settled down in Vik were a combination of both fishermen and farmers. Until the 1960s, before the sea was fished out, people made a living from fishing. After that year, they tried to manage to survive with, for example, sheep farming, which did not prove to be profitable.

Den förste som mer stadigvarande bodde på tomten var Rasmus Persson som kom dit omkring 1747. Han gifte sig vid den tiden med Boel Knutsdotter från Vik nr 1. Huset har sedan dess ägts av ättlingar till Rasmus och Boel.

The first one to live more permanently in the house was Rasmus Persson, who settled down around year 1747. At that time he married Boel Knutsdotter from Vik no. 1. The house has since been owned by descendants of Rasmus and Boel.

Rasmus och Boel hade två barn, Mårten och Bolla. Bolla gifte sig 1789 på nr 24 med Anders Persson. Mårten gifte sig omkring 1784 med Kierstina Andersdotter från Baskemölla. De tog över huset på nr 26 och hade fyra barn. De följdes på 1810-talet av äldste sonen Anders Mårtensson.

Rasmus and Boel had two children, Mårten and Bolla. Bolla married in 1789 at no. 24 with Anders Persson. Mårten married around 1784 to Kierstina Andersdotter from Baskemölla. They took over the house at No. 26 and had four children. They were followed in the 1810s by the eldest son Anders Mårtensson.

Anders Mårtensson (född 1788) gifte sig med Signe Nilsdotter (född 1789). De fick fyra barn: Martin (född 1818), Elna (1819), Boel (1822)  och Hanna (1825).

Anders Mårtensson (born 1788) married Signe Nilsdotter (born 1789). They had four children: Martin (born 1818), Elna (1819), Boel (1822) and Hanna (1825).

Nils Hansson, 1818-1902, från Vik, gifte sig med Boel (ovan). De fick två barn: Hans (1844-1847), samt Hans (1847-1848). Nils andra hustru var Boels yngre syster Hanna. Nils och Hanna blev föräldrar bland annat till Anders Nilsson.

Nils Hansson, 1818-1902, from Vik, married Boel (above). They had two children: Hans (1844-1847), and Hans (1847-1848). Nils' second wife was Hanna, a younger sister to Boel. Nils and Hanna were parents to Anders Nilsson, among others.

Anders Nilsson (1854-1922) gifte 1884 sig med Elise Andersson (1860-1939). Elise bodde strax norr om mitt hus, där det ligger tre bodar av sten i dag. Elises hus drabbades av et blixtnedslag 1898 och brann ner. Anders startade en handelsbod i det hus som jag äger nu. Enligt rykten handlade man genom en lucka. Mor har alltid berättat att han kikade genom det lilla fönstret i köksdörren efter kunder, men ävan att det yttersta rummet, med jordtrampat golv, var en handelsbod. Senare köpte han affären på Vikarevägen. Anders och Elise fick tolv barn, bland annat min mormor (Elida) och nämns längre ner.

Anders Nilsson (1854-1922) married Elise Andersson (1860-1939) in 1884. Elise lived just north of my house, where there are three stone store houses today. Elise's house was struck by lightning in 1898 and burned down. Anders started a shop in the house I now own. According to rumors, they traded through a hatch. Mother has always said that he peeked through the small window in the kitchen door for customers, but also that the first room, with a soil floor, was a shop. Later he bought the store on Vikarevägen. Anders and Elise had twelve children, including my grandmother (Elida) and are mentioned below.

Bilden ovan har jag hämtat från Lantmäteriets hemsida. Den är från 1861. Jag hittade ytterligare tre kartor där, från 1911, 1934 och 1939, men där händer inte mycket, annat än att piren skapas och byggs ut i två steg. Man kan inte se hur bebyggelsen etappvis byggs ut de sista 200 eller 300 åren. Bilden nedan är från Hitta.se, och visar hur samhället ser ut i dag. Mitt hus är markerat med röda pilar.

The picture above I have taken from the website Governments Arcive of Maps. It is from 1861. I found three more maps there, from 1911, 1934 and 1939, but not much is chaning from map to map, other than the pier being cretaed and expanded in two steps. It is not possible to see how the village with its buildings will be expanded in steps over the last 200 or 300 years. The picture below is from a Swedish home page of maps and shows what village looks like today. My house marked with a red arrows.

Länk till moderna kartor. Länk

Länk till arkiv med gamla kartor. Man måste ladda ner ett program enligt anvisningar, för att det ska fungera. Länk

Link to modern maps. Länk
Link to archive with old maps. You must download a program according to the instructions to make it work. Länk

Huset. Foto från omkring 2010.

The house. Photo from appr year 2010.

Huset ser märkligt ut. Det är byggt med början västerifrån (högra delen på fotot). Här är korsvirke, endast utanför första rummet, som jag i fortsättningen kallar "yttersta rummet". Som vanligt, för alla korsvirkeshus från den tiden, hade man små fönster. Då man senare insåg att dessa små fönster släppte in för lite ljus, fick man yxa till korsvirket, så att större fönster kunde sättas in. Att man bytt till större fönster kan man se på många gamla korsvirkeshus.

The house looks strange. It is built starting from the west (right hand on the photo). Here is half-timber, but only outside the first room, which I will henceforth call the "outermost room". As usual, for all half-timbered houses from that time, they had small windows. When it was later realized that these small windows let in too little light, they carved in the half-timber, so larger windows could be inserted. That people have changed to larger windows can be seen in many old half-timbered houses.

Värt att notera är att den nordvästra hörnan på huset inte är rätvinklig invändigt, utan saker och ting skett med huset under årens lopp. Mellan korsvirket fanns alldeles säkert klineväggar, det vill säga lera på halm. Med tiden blev klineväggarna utbytta mot obränd tegel. Min mormor och hennes syskon fick trampa tegel hos handlaren. Sådana tog en månad att torka i formarna. Obränd lertegel löses lätt upp av väder och vind. Jag har sett sådana söndervittrade väggar. Efterhand blev lerteglen ersatta av bränd tegel. Men många var inte korrekt brända, utan började flagna och spricka. Med åren blev de skadade teglen utbytta mot tråkiga moderna. Mor fick också i uppgift att stärka teglen med en violett färg: det är därför en del tegelstenar skimrar i violett. Men detta är nostalgi, eftersom sen kemiska förstärkningen antagligen inte gjorde större nytta. Alla fogar skulle också vara vackert formade till ett d och därefter vitmålade. Mor och den föregående släkten målade fogarna vita, vilket man sedan tröttnat på.

It is worth noting that the northwest corner of the house is not 90^o inside, but strange things have happened with the house over the years. Between the half-timber beams there were certainly clay walls, that is, clay on straw. Over time, the clay walls were replaced with clay bricks. My grandmother and her brothers and sister had to make bricks by stepping on clay in wooden forms at the dealer. Such bricks took a month to try in the forms. Unhardened clay bricks are easily dissolved by weather and wind. I've seen such walls, damaged by bad weather. Gradually, the clay bricks were replaced by fire hardened bricks. But many were not properly burned, so they began to flake and crack. Over the years, the damaged bricks were replaced by boring modern ones. Mother was also given the task of hardening the bricks by painting with a violet color: that is why some of briks shimmers in violet. But this is nostalgia, because I do not think the chemical reinforcement probably did any good. All joints would also be beautifully shaped to a d and then painted white. Mother and the previous families painted the joints white, until mother in 1970s got tired of.

Det yttersta rummet hade jordgolv, har mor berättat. En som totalrenoverade huset omkring 1940 - 1950 var Gustav Pettersson, byggnadssnickare, även kallad mäster. Han ska ha all heder. Enligt rykten cyklade han från Kristianstad, en sträcka på sju mil, för att renovera huset . Det var handverktyg. Dessutom hade man vid den tiden först sitt ordinarie jobb att sköta även på lördagar. Och på söndagarma fick man inte arbeta, så att grannarna hörde eller såg det. Men det var han som la bjälkar och brädgolv i det yttersta rummet. Tyvärr gjorde han misstaget att fernissa golvet, vilket är en styggelse. Så länge man eldade i ugnar, andades golvet och grunden, men då man slutade elda, och golvet var förnissat, började det ruttna.

The outermost room had an earth floor, mother has told. One who completely renovated the house around 1940 - 1950 was Gustav Pettersson, a carpenter, also called a master. He should have all the honor. According to rumors, he cycled from Kristianstad, a distance of 70 km, to renovate the house. It was hand tools. In addition, at that time they only had their regular job to take care of, also on Saturdays. And on Sundays they were not allowed to work, so the neighbors heard or saw it. But he was the one who laid the beams and the wooden floor in the outermost room. Unfortunately, he made the mistake by varnishing the floor, which is an abomination. As long as you have heating by fire in ovens, the floor and the foundation was vented, but when you stopped firing, and the floor was varnished, it started to rot.

Vinden ovanför detta rum ska nämnas. Här finns en gaveldörr, tvådelad. Genom denna tog man upp fisknät, rensade och lagade dem. Sedan hivade man ut fisknäten genom dörren och lastade dem på rullebörar. Det är rullebörarnas väg genom samhället, som format de smala och krokiga vägarna.

The attic above this room should be mentioned. Here is a gable door, two-part. Through this door, fishing nets were picked up, cleaned and repaired. Then the fishing nets were hauled out through the door and loaded on wheelbarrow. It is the wheelbarrows' path through the village that has shaped the narrow and crooked roads.

Vik från ovan. Överst: hamnen. Röd pil: Huset, pekande på den äldsta delen, det yttersta rummet. Grön pil: Judits hus. Blå pil: det femte rummet i skånelängan, avskilt och belagt med röda takpannor.

Satellite view. Top: the harbor. Red arrow: The house, pointing to the oldest part, the outermost room. Green arrow: Judith's house. Blue arrow: the fifth room, once belonged to the house, separated and covered with red roof tiles.

Samma som ovan, som ritning.

As above, but as a drawing.

Huset som ritning.

The house as a drawing. Rum = room. Kök = kitchen. Fd = Utility room. G = Wardrobe.

Det omtalade rummet finns längst till vänster på bilden ovan, i skånelängan.

The mentioned room is on the far left of the picture above, in the huse (in the drawing marked as "Rum").

På senare tid är rummet delat, så att ett förråd och ett WC bildades.

Recently, the room has been divided, so that a storage room (Fd) and a toilet (WC) were formed.

Därpå följer ett kök i norr och en hall i söder. Alltsammans med cementgolv, något som förmodligen Gustav Pettersson gjort i slutet av 1940. Hallen är belagd med mörk klinkers. Köket hade byggskivor ovanpå cementen fram till 1980. Då alla generationer sedan 1940 spillt mat där, och konstiga allergilframkallande lukter uppstod, avlägsnades skivorma, varpå man la ljusbrun klinkers ovanpå cementen. Köksingången innehåller 1,5 kvadratmeter klinkers, egenhändigt lagt av undertecknad omkring 1995.

This room is followed by a kitchen (Kök) in the north and a hall in the south. All with cement floors, something that probably Gustav Pettersson did in the late 1940s. The hall is covered with dark tiles. The kitchen had wooden boards on top of the cement until 1980. When all generations since 1940 spilled food there, and strange allergenic odors arose. The board were removed, and on the cement light brown tiles were placed. The kitchen entrance contains 1.5 square meters of tiles, laid me around 1995.

I mitten av huset är ett rum, som jag kallar mellanrummet. Här är brädorna lagda i en annan riktning och en dimension mindre än brädorna i det yttre rummet.

In the middle of the house is a room, which I call the middle room. Here the boards are laid in a different direction and a little bit smaller than the boards in the outermost room.

Sedan följer det jag kallar det inre rummet. Golvet ser likadant ut som mellanrummets. Skillnaden är att här har man en jordkällare. Man går ner via en lucka i rummet.

Then, in the hose, follows what I call the inner room. The floor looks the same as in the middle room. The difference is that under it you have a basement. You go downstairs through a hatch in the room.

Längst till höger på bilden, österut, finns något jag kallar det femte rummet. Det gick ur släkten omkring 1940. Delningen var enkel: man satte masonitskivor över dörren mellan det inre och det femte rummet, sedan tapetserade man över. Än i dag kan man känna dörrkarmen under tapet och masonitskiva.

To the most right of the picture, to the east, is something I call the fifth room. It was once belonging to the house, but was separated from the family around 1940. The separation was simple: masonite boards were put over the door between the inner and the fifth room, then wallpapered over. Still today you can feel the door frame under the wallpaper and masonite board.

Då de som bodde i det femte rummet var trångbodda, byggde man en vinkel norrut. Då man inte la halmtak på tillbyggnaden, la man röda takpannor både på det rum som gick ur släkten samt vinkeln norrut. Likaså försvann den röda teglen mot vitputsat. Man kunde inte förlänga huset mera åt höger, österut, för där var en gata. Lösningen var alltså att vinkla tillbyggnaden och förlänga norrut, där en annan gata stoppade tillbyggnaden.

When pople living in the fifth room felt too crowdy, an extension to the north was built. This extension was covered with red tiles. From "the fifth room" the straw was removed and re tiles were placed here too. Likewise, the red brick on the fith romm was covered with white plaster; likewise the extension to the north The people could not extend the house further to the right, to the east, because a street stopped it. Likewise a street in the north stopped the extension in that direction.

Men de som bor i det huset har en stor tomt samt ett annex, i nordvästlig riktning. Jag kallar det brygghuset, underförstått man kokte tvätt eller bryggde öl där; medan mor kallar det skomakarens hus. Alltså hyrde en skomakare huset någon gång 1940.

But people living that house have a large plot and an annex, in a northwesterly direction. I call it the brewery house, where they made laundry or brewed beer there; while mother calls it the shoemaker's house. So a shoemaker rented the house in 1940s.

Strax intill mitt hus, i sydvästlig riktning, ligger Judit Arvidssons hus, numera bebott av dottern Gun. Observera att det bara är en meter bred gång mellan mitt och Judits hus.

Right next to my house, in a southwesterly direction, is Judit Arvidsson's house, now inhabited by her daughter Gun. Note that there is only a meter wide walkway between my and Judit's house.

Det som jag kallar det femte rummet avskildes som undantag för Nils Hansson efter att Anders Nilsson och Elise hade gift sig. Nils bodde där med sin yngste son Hans.

What I call "the fifth room" was separated from the house for Nils Hansson, after Anders Nilsson and Elise had married. Nils lived there with his youngest son Hans.

1896 tog Hans efternamnet Vinquist i samband med att han flyttade till Simrishamn. Hans var skomakare och gifte sig 1906 med Ida Josefin Larsson som var född i Malmö. De återvände 1909 med två barn till gavellägenheten i huset, men flyttade tre år senare till Malmö. Det sägs att Hans hade getter i källaren på Vik.

In 1896, Hans took the surname Vinquist when he moved to Simrishamn. Hans was a shoemaker and married in 1906 to Ida Josefin Larsson, who was born in Malmö. They returned in 1909 with two children, to the gable apartment in the house, but moved to Malmö three years later. It is said that Hans had goats in the basement of Vik.

Efter Hans familj kom Karl Johansson och Anna Kristina Persson från Vik, nygifta till gavellägenheten, fram till 1917.

After Hans family, Karl Johansson and Anna Kristina Persson from Vik, newly married, came to the gable apartment. They stayed until 1917.

Efter dem kom Anders Bengtsson. Han bodde kvar till sin död 1940 och efterföljdes av toffelmakaren Oskar Persson med hustru Elsa. Oskar hade verkstad i gårdshuset.

After them came Anders Bengtsson. He lived until his death in 1940. After him lived Oskar Persson with his wife Elsa in the gable apartment. He was a shoe maker, making clogs, in the annex.

Foto omkring 1933. Man kan se att vinkeltillbyggnaden ut från mitt hus fortfarande var klädd med tegel, men däremot hade man takpannor både på vinkeltillbyggnaden och det jag kallar det femte rummet. Från vänster, bakre raden: Mathilda, Andrea, Julia (Nils hustru) samt Edna (från USA). Främre raden fån vänster: Britt (dotter till Julia och Nils), mors mormor Elise, Henry och mor.

Photo taken around 1933. You can see that the extension from my house still had walls of bricks, but has roof tiles on both the extension and what I call the fifth room. From left, back row: Mathilda, Andrea, Julia (Nils' wife) and Edna (from the USA). Front row from left: Britt (daughter of Julia and Nils), mother's grandmother Elise, my uncle Henry and my mother.

Gustav berättade för mig, att då man renoverade längan omkring 1940, fann man en nedgrävd hästskalle utanför varje husknut samt en extra skalle mitt för längan. Detta har ingenting med stall eller stuteri att göra, utan är skrock: det skyddade mot översvämningar. Gustav hade samlat på berättelser om skrock. Huset ligger så nära havet, att vågorna förr lär ha piskat mot fönstren vid svåra stormar.

Gustav told me that when the house was renovated in the 1940s, they found a buried horse skull outside each house knot and an extra skull in the middle of it. This has nothing to do with stables or studs, but is superstions: the horse skulls should protected the house from floods. Gustav had a lot of superstitious stories. The house is taht close to the sea that the waves has been whipped against the windows during severe storms.

Ett foto från 2010. Vy norrifrån. Man kan se det första, yttersta rummet åt höger. Köksingången är den vita dörren. Verandan med skiffertak hör inte till denna typ av hus. Observera att det är tidstypiskt att inte ha takrännor. Man lät regnet falla rakt ner.

A photo from 2010. View from the north. You can see the first, outermost room to the right. The kitchen entrance is the white door. The porch with slate roof does not belong to this type of house. Note that it is typical to not have gutters. The rain was allowed to fall straight down.

Vy söderifrån, huvudingången.

View from the south, the main entrance.

Till vänster skymtar Judits hus.

To the left a corner of Judit´s house.

Lägg också märke till att siffran 5 är fäst på väggen. Men det är en siffra mor hittade i gräsmattan. Den ska nog sitta på Judits hus. Ett troligt nummer på mitt hus är i stället 8. Ett påpekande från en granne är att mitt hus lämpligen ska ha nummer 8a, medan det vitrappade huset, som hänger ihop med längan, ska ha nummer 8b. Mycket återstår att diskutera och forska.

Also note that the number 5 is attached to the wall. But that's a figure mother found in the lawn. More likely Judit´s house will have number 5. A probable number on my house is 8 instead. A remark from a neighbor is that my house should preferably have number 8a, while the white plastered house should have number 8b. Much remains to be discussed and researched.

Anmärkning: Elsies bror Per Andersson gifte sig 1884 med Anders Nilssons syster Johanna. Antagligen byggde Per Judits hus då.  Nils och Hanna, som nämndes ovan, blev bland annat föräldrar till Judits farmor.

Note: Elsie's brother Per Andersson married Anders Nilsson's sister Johanna in 1884. Per probably built Judiths house then. Nils and Hanna, mentioned above, became, among other things, the parents of Judith's grandmother.

Ytterdörrar, som de såg ut fram till 1940-talet. Bilden tagen år 2011. Allt skulle sparas, vilket kanske var tur. Den till vänster har suttit i huvudentre´n, medan den till höger har suttit innanför denna. Allt som sparades låg i det yttre rummet, som användes som förråd. För att börja röja rummet, lades dessa dörrar ut intill den röda friggeboden, där de snabbt ruttnade upp. Observera att dörren till vänster även tycks vara gjord av lodräta golvbrädor, klädd med vågräta spontade brädor.

Exterior doors, as they looked until the 1940's. The picture was taken in 2011. Everything was to be saved, which was perhaps lucky. The door to the left was in the main entrance, while the other one was on the inside. All "good to spare" was saved and put in the outermost room, more looked like a storage. To begin clearing the room, these doors were put outdoors, next to the red tool shed, where they quickly rotted up. Note that the door on the left also seems to be made of vertical floor boards, and on covred with horizontal tongue-and-groove boards.

Mormor och hennes 11 syskon är födda i huset.

Grandma and her 11 brothers and sisters were born in the house.

Anton född 1885.

Anton was born 1885.

Nils född 1886.

Nils was born 1886.

Elida född 1889. Min mormor.

Elida was born 1889. My grandmother.

Mathilda född 1892. Även kallad Math eller Märta.

Mathilda was born 1892. Also called Math or Märta.

Andrea född 1896.

Andrea was born 1896.

Beata född 1896. Även kallad Betty.

Beata was born 1896. Also called Betty.

Alma född 1900.

Alma was born 1900.

Anna född 1901. Dog ung.

Anna was born 1901. Died young.

Konrad född 1904.

Konrad was born 1904.

Det finns en bevarad vagga i huset. Eftersom det var tvillingar vid ett tillfälle, gjordes en extra vagga. Man vet inte vilken som finns kvar i huset.

There is a kept cradle in the house. Since there were twins once in the house, an extra cradle was made. It is not known which of them is left in the house.

Elida gifte sig med Edvard och flyttade till Östra Vemmerlöv, även kallat Gyllebo. Men eftersom det ligger nära Vik, vistades Elida och hennes barn mycket i Vik.

Elida married Edvard and moved to Östra Vemmerlöv, also called Gyllebo. But since that village is not far from Vik, Elida and her children spent a lot of time in Vik.

Mathilda flyttade till Malmö. Men omkring 1960 flyttade hon och maken Gustav Pettersson tillbaka till Vik.

Mathilda moved to Malmö. But around 1960, she and her husband Gustav Pettersson moved back to Vik.

Tvillingarna Andrea och Beata samt brodern Konrad emigrerade till USA.

The twins Andrea and Beata and their brother Konrad emigrated to the USA.

Alma flyttade till Norge.

Alma moved to Norway.

De fyra sistnämnda vistades mycket i Vik. Alma kom varje sommar. Favoritsysselsättningen och nostalgin var att köpa fisk direkt från inkommande fiskebåtar och att rensa fisken. Men som sagt: omkring 1960 var det utfiskat. De tre som emigrerat till USA ville att de, deras äkta hälfter, barnen och barnbarnen skulle besöka Vik, för att se var de hade sina rötter.

The latter four spent a lot of time in Vik. Alma came every summer. Their favorite duties and nostalgia was to buy fish directly from incoming fishing boats and to clean the fish. But as I said: around 1960 it was depleted. The three who emigrated to the United States wanted themselves, their husband and wifes, children and grandchildren to visit Vik, to see where they had their roots.

Det ska också läggas till, att olika antal familjer har bott i huset. Sålunda är det inte långsökt att det jag kallar det femte rummet blivit avskilt från resten av byggnaden.

It should also be added that different numbers of families have lived in the house. In that case it were more or less norma to seperate that what I call the fifth room from the rest of the building.

Man kan finna spår efter flera uppdelningar.

You can find traces of several rebuildings.

Mitt på södra väggen syns spår efter en dörr, ersatt av ett murverk. En stentrappa, för tung att lyfta, är nersänkt i rabatten.

In the middle of the south wall, traces of a door can be seen, replaced by a masonry. A stone staircase, too heavy to lift, has been sunked down into the garden.

Mitt på norra väggen syns spår efter en dörr (eller ett fönster eller en lucka), där raderna av tegel på ena sidan inte passat med raderna på den andra sidan: här har lösningen varit att dela tegelstenarna horisontellt.

In the middle of the north wall are traces of a door (or a window or a hatch), where the rows of bricks on one side did not match the rows on the other side: here the solution has been to divide the bricks horizontally.

Det jag kallar det yttersta rummet är delat, i ett litet rum på södra sidan. Detta rummet är uppdelat ytterligare, genom att man gjort en vägg mitt i ett fönster, så att ena halvan är ett skafferi, och att andra halvan är toalett och dusch.

What I call the outermost (or first) room is divided, into a small room on the south side. This room is further divided, by making a wall to the middle of a window, so that one half is a pantry, and the other half is a toilet and shower.

I detta så kallade skafferi var det en gång ett väggfast skåp. Det var gjort av golvbrädor. Gustav Pettersson gjorde allt av golvbrädor, trätex och masonit. Då vi behövde få in ett kylskåp där, revs det väggfasta skåpen ner av min son Daniel. Mitt i skåpet fanns infällt en rostfri vask, inte ansluten. Men uppenbarligen skulle huset delas en gång, så en familj skulle bo där. Då Daniel rivit resten av skåpet, blottades en hål i golvet; så murket var det. Jag skarvade ihop golvet med virke från skåpet, vilket hade samma dimension.

In this so-called pantry, were once a wall-mounted cabinet. It was made of floorboards. Gustav Pettersson made everything from floorboards, Tretex and masonite. When we needed to get a refrigerator in to that pantry, the wall-mounted cabinets were needet to torn down, made by my son Daniel. In the middle of the cupboard was a stainless steel sink, not connected to any pipes. But apparently the house should be splitted one time, so a family would live in the outermost room. When Daniel tore down the rest of the cupboard, a hole in the floor was exposed; it was very rotten. I repaired the floor with wood from the cabinet, which had the same dimension.

Duschen hade en gång ett sittbadkar, det enda som fick plats, i vilket Mathilda badade. Som man förstått är detta numera ersatt av en dusch. En liten varmvattenberedare tillåter 10 minuters skön dusch. Det fanns också en hörntoa, den enda trekantiga toalett jag sett.

The shower once had a bath tub, only to sit in, not lay down; the only kind that could fit in that small room. The bath tube was used by Mathilda. Now the bath tubes is replaced by a shower. A small water heater allows a 10 minute comfortable shower. There was also a toilet in a corner, the only triangular toilet I ever seen.

Som nämnt har mor berättat att det yttersta rummet hade jordgolv. Där fanns också en gåsabänk. Man hade det så i Skåne, att man inte behövde ha en gris för att ta hand om matavfallet, utan man hade en gås - inomhus. I gentjänst fick man ett ägg, kanske dun och kött.

As mentioned, mother has told me that the outermost room had an earth floor. There was also a goose bench. It was so in 1700s in south part of Sweden, that you did not need a pig to take care of the food waste, but instead you may have a goose - indoors. In return, they received an egg, perhaps down and meat.

Här syns gåsabänken längst ner till höger på bilden. Den var grovt tillyxad med handsmidda små gångjärn. Bilden kan vara tagen omkring 1970.

To the bottom right is a glimpse of the goose bench. It was roughly made by an axe, and hinges mad by an blacksmith. The picture was taken around 1970.

Det är samma tallrikshylla som syns på den svartvita bilden längre fram.

It is the same shelf with plates that can be seen in the black and white picture later.

Gustav Pettersson hade stort bekymmer att rätta upp väggarna. Han använde trätex och masonit. Ytterdörrar gjorde han av bastant golvplank, klätt med bastupanel. I mellanrummet målade hen hieroglyfer på masoniten, till vars kryptiska meddelande han underhöll oss gäster med sånger. att dörren finns.

Gustav Pettersson had great difficulty in straightening the walls. He used tratex and masonite. Exterior doors he made of solid floorboard, covered with horizontal tongue-and-groove boards. In the middle room, he painted hieroglyphs on the masonite, to whose cryptic message he entertained us guests with songs.

 Bilden är tagen omkring 1945. Väggen till vänster, bakom tallrikshyllorna, visar de omtalade hieroglyferna. Observera att dörren finns. Den blev alltså lagd som golv på vinden omkring 1950. Dörren var ersatt av ett draperi till omkring år 2000. Då jag la golv på vinden, östra delen, omkring år 2005, placerade jag tillbaka dörren.

The picture were taken around 1945. The wall to the left, behing the shells with plates, show the mentioned hieroglyphs. Note the door is still in place. Later on, the door was put on the attic floor, just to make some kind of floor. The doorway was then replaced by a curtain. Later on, about year 200, when I made floor in the attic, east part, I put the door back.

Det ska också nämnas att Gustav inredde vinden, västra halvan, med golv, trätexväggar och tapeter.

It should also be mentioned that Gustav rebuild the attic, the western half, with floor, tratex walls and wallpaper.

Jag la golv i andra halvan av vinden någon gång på 1990-talet.

I laid floors in the second half of the attic sometime in the 1990s.

Mer om dörren i gaveln på vinden.

A little more about the door in the gable of the attic should be mentioned.

Den är tvådelad.

It is divided in two parts.

Den är gjord av golvplank, klädd med bastupanel. Golvbräderna, stommen, är satta lodrätr. Bastupanel är avsett att sättas lodrätt, men på dörrarna är den satt vågrätt.

It is made of floorboard, covered on the outside with panel. The floorboards, the middle part of the door, are set vertically. Sauna panel is intended to be placed vertically too, but on the doors it is set horizontally.

Den och allt svart virke var målat med Kreosot. Kreosot användes som impregnering av telefonstolpar och slipers. De ruttnade inte. Tyvärr var den väldigt allergiframkallande. Yrkesmän får således inte klättra upp i Kreosot-impregnerade stolpar varma dagar. Jag hade alltid en timmes influensa-liknande symptom, tills jag hittade en burk Kreosot, med hål borrat i locket,  i en skrubb.

That door and all the black timbers was painted with Creosote. Creosote was used as an impregnation of telephone poles and sleepers. They did not rot. Unfortunately, it was very allergenic. Thus, professionals are not allowed to climb up in Creosot-impregnated poles on hot days. I always had an hour of flu-like symptoms, until I found a can of Creosote, with hole drilled in the lid, in a scrub.

Interiörbild från början av 1950-talet. Mathilda och Gustav Pettersson ägde en stor fyra i Malmö, där det var högt i tak. Möbleringen där var för att imponera. Tydligen har man tagit lampan från den lägenheten, för den passar inte alls in i Vik. Mellanrummet, riktning sydväst.

Interior picture from the early 1950s. Mathilda and Gustav Pettersson owned a big apartment in Malmö, with four rooms, where the ceiling was very high. The furnishings there were to impress. Apparently the lamp has been taken from that apartment, because it does not fit into Vik at all. The middle room, direction southwest.

Jag minns klockan, som man klämtade i, då maten var serverad. Tallrikarna på väggen minns jag. Gustav Pettersson fann dem till sin förskräckelse fulla med murbruk. Han sparade dem och gjorde rent dem.

I remember the bell, who people rung, when the dinner was served. The plates on the wall I remember. Gustav Pettersson found them, to his horror, full of mortar. He saved and cleaned them.

Mathilda längs till vänster. Damen är Solweig, Almas dotter. Mannen är Ole-Arne, Solweigs man. Flickan till vänster är deras dotter. Elisabeth. Den andra flickan är deras dotter Linda. Till Höger Gustav Almquist.

Mathilda to the left. The lady is Solweig, Alma's daughter. The man is Ole-Arne, Solweig's husband. The girl on the left is their daughter. Elisabeth. The other girl is their daughter Linda. To the right Gustav Almquist.

Rött: min tomt. Grönt: Judiths tomt. Blått: Wallners tomt.

Red: my garden. Green: Judiths garden. Blue: Wallner´s garden.

Det ska också nämnas lite om den märkliga trädgårdsuppdelningen.

I will alse tell a bit about the strange garden sharings.

Jag brukar säga, att huset är på 60 kvadratmeter och tomten på 60 kvadratmeter.

I usually say that the house has 60 square meters and the garden has 60 square meters too.

Jag har en liten trädgård på södersidan, där huvudingången är, men man är tvungen att gå över Judits trädgård. Dessa två gräsmattor sitter ihop och bör inte klippas så en skarv syns. För en oinvigd iakttagare ser gräsmattan stor och tilltalande ut, men den är alltså delad i två delar.

I have a small garden on the south side, where the main entrance is, but you have to walk across Judith's garden. These two lawns is together as one part and should not be cut so that a joint is visible. To an observer, the lawn looks large and attractive, but it is thus divided into two separate parts.

Ytterligare en skarv i gräsmattan på södersidan är mellan det inre rummet och grannarna, som har det putsade huset. Här har de bara en liten triangel. På 1960-talet var gränsen markerade med ett litet vitt staket med små rosenbuskar, men allt detta togs bort för några år sedan. Nu har jag och Ann satt en liten rad med låga rosenbuskar.

Another joint in the lawn on the south side is between the inner room and the neighbors, who have the plastered house. Here they have only a small triangle as a garden. In the 1960s, the border was marked with a small white fence with small rose bushes, but all this was removed a few years ago. Now Ann and I have put a small row of rose bushes.

För att ingen ska ta miste om var tomgränserna är, har man stenar inne i stengärdet, så kallade gränsstenar.

In order to keep in memory where boundaries are, it is placed marking stones inside the stone walls,

På norra sidan, kökssidan, är gränsen mellan mig och grannen en rät linje mellan skarven mellan tegelbyggnaden och det vitrappade huset, en rak linje till pumpen. Förr var gränsen markerad med ett litet vitt staket; numera består den av Hortensiabuskar. Dessa är på grannens sida, har jag märkt.

On the north side, the kitchen side, the boundary between me and the neighbor is a straight line between the joint between the brick building and the whitewashed house, a straight line to the pump. Before, the border was marked with a small white fence; nowadays it consists of Hydrangea bushes. These are on the neighbor's side, I have noticed.
 

Trots att tomten är uppdelat i tre märkliga delar, kan man se att ytorna är jämstora.

Although the plot is divided into three strange parts, you can see that the areas are equal in size.
 

Det ska också nämnas lite om uppvärmningen i huset.

It should also be mentioned  about the heating in the house.
 

I det yttersta rummet ser man i dag en öppen spis. Men på grund av brandfaran fick den aldrig gå genom taket. Skorstenen gick däremot upp på vinden. Den var mycket i vägen, så morbror Henry drev på sin son Bert att riva den någon gång på 1970-talet.

In the outer room you see today a fireplace. But due to the danger of fire, it was never allowed to be used. The chimney went up in the attic but not through the roof. It was very crowdy in the attic, so Uncle Henry pushed his son Bert to tear the chimney down sometime in the 1970s.
 

Jag minns en gammal fin sättugn i mittre rummet. Den eldades genom en lucka i köket. Än i dag finns en järnring i väggen, som minner om detta. Sättugnen var så ful, att jag inte har hittat den på något foto. Däremot finns sättugnens tre sidor bevarade och är fästade som väggprydnader i hallen.

I remember an old nice oven in the middle of the room. People werw making fire through a hatch in the kitchen. Still today there is an iron ring in the wall to the kitchen, reminding of this oven. The oven was so ugly that I have not found it in any photo. On the other hand, the three sides of the oven are preserved and are attached as wall ornaments in the hall.

Jag förmodar att man hade en vedeldad spis i köket, innan man drog in el.

I suppose you had a wood-burning stove in the kitchen, before they made electrical wires to the house.
 

Då jag la sista biten av golvet på vinden, fann jag rester av en skorsten alldeles intill det som jag kallar det femte rummet. Den var i dåligt skick, så jag kunde med lätthet lyfta av två lager tegel, för att kunna lägga golvet färdigt. Eldade man i det inre rummet?

When I laid the last piece of the floor in the attic, I found the remains of a chimney, right next to what I call the fifth room. The chimney was in poor condition, so I could easily tear two layers of bricks off, to be able to finish laying the floor. Did people have a fire place in the inner room?
 

Inför varje vinter satte man innerfönster i köket, det mittre rummet och det inre rummet. Innerfönster fanns inte i det yttre rummet. Då sommaren kom, skulle alla innerfönster bort. Fönsterna öppnades. I en del fönsterkarmar klämde man in fönsterbågar med flugnät.

Before winter was comming, interior windows were installed in the kitchen, the middle room and the inner room. Such windows did not exist in the outer room. When summer came, all the interior windows would be removed. The windows were opened. In some window frames, window frames with fly nets were put in.
 

Sättugnen finns inte med på någon bild. Däremot plockade man ner den och murade in sidorna i väggen i hallen. Vänstra bilden: de bägge sidorna ser likadana ut. Mittbilden: den främre delen av ugnen. Den högra bilden: ungefär så här såg sättugnen ut, vad jag minns. En komplett ugn har inget större värde, omkring ett par tusen.

The heating oven is not found in any picture. However, it was dismounted and the sides was fit into the wall in the hall. Left picture: both sides looks the same. Center image: the front of the oven. The right picture: this is what the oven looked like, as far as I remember. A complete oven has no major value, about a couple of thousand SEK.