Vik saknade kommunalt vatten och avlopp fram till 1960-talet.

Vik lacked municipal water and sewage until the 1960s.

Man fick hämta vatten från pumpen. Tre ägor delade på pumpen.

You had to pump up water from a pump. Three properties shared the pump.

Det fanns också ett utedass, beläget på en liten tomt närmare havet. Den fanns på en allmänning. Tre ägor delade även på denna tomt, men det är inte samma tre ägor som nämnts tidigare.

There was also an outdoor toilet, located on a small plot closer to the sea. Three properties shared on this plot, but it is not the same three properties mentioned previous.

I och med vattnet kom, försvann utedasset. I stället byggdes en friggebod på dess plats. Byggnaden målades röd.

With the municipal water, the outdoor toilet disappeared. Instead, a shed was built on this place. The building was painted red.

Samtidigt asfalterades gatorna. Idyllen försvann, men man slapp lervällingen.

At the same time, the streets were paved. The idyll disappeared, but the clay covered streets disappeared too.

Det infördes även gatunamn, namngivna av professor Ingvar Holm. Han var vid den tiden en kändis på TV, fråga Lund. Omändringen i Vik var så omfattande, att Ingvar var intervjuad på TV.

The streets were named, by suggestions from Professor Ingvar Holm. He was a celebrity on TV at the time. The change in Vik was so extensive that Ingvar was interviewed on TV.

Eftersom mitt hus saknade källare i den delen där vattenledningen kom in, skapades en brunn där. Nere på frostfritt djup finns avstängningskranar och vattenmätare. det vill säga en och en halv meter djup. Varje vår får man gå ner i brunnen och öppna för vatten. Inför varje vinter får man gå ner och stänga för vatten samt tappa vatten ur ledningar ur huset.

Since my house lacked a basement in the part where the water pipe came in, cement pipes you can step down into was created instead. The deep is 1,5 meters. Normally the pipes will not freeze during the wintes.Every spring you have to go down into the cement pipes and open it for water. Before each winter, you must go down again and close off for incoming water and also drain water from pipes from the house.

I och med vatten drogs in, sattes en varmvattenberedare in i det jag tidigare nämnt som skafferi.

As we had water to the house, a water heater was installed in the room what I previously called a pantry.

Jag får nämna släkten Björk, för de återkommer till Vik och har påverkat huset väldigt mycket.

I must mention the Björk family, because they returned to Vik and have affected the house very much.

Min mormor, Elida, gifte sig med Edvard Björk. De flyttade till Östra Vemmerlöv. De fick tre barn: Flory, Ethel (min mor) och Henry. De hade ett jordbruk för självhushållning: en ko, en gris, en häst och hönor.

My grandmother, Elida, married Edvard Björk. They moved to Östra Vemmerlöv. They had three children: Flory, Ethel (my mother) and Henry. They had a small farm: a cow, a pig, a horse and chickens.

Då mor var liten, skickades hon till Vik, eftersom hon var i vägen vid skördetiden. Tydligen var det inte så farligt att traska i skogen då. Mor berättade, att hon och en kamrat en gång då det mörknat gick vilse i skogen, men en vänlig man pekade ut rätt riktning för barnen.

When mother was a little girl, she was sent to Vik, because she was to small to be in the farm at harvest times. Apparently it was not so dangerous to walk in the woods those days. Mother said that she and a friend once got lost in the woods, when it got dark, but a friendly man pointed out the right direction for the children.

Mor kom då att vistas en hel del hos sin moster Matilda på somrarna. Egentligen var det ingen uppfostran: mor fick leka helt fritt och vilt under vistelserna i Vik.

Mother then came to spend a lot of time with her aunt Matilda during the summers. Actually, it was not an upbringing: mother was allowed to play completely free during her stays in Vik.

Edvard dog 1945. Mormor Elida hade dålig pension. De klarade inte av att sköta gården. De bodde ett tag i Vemmerlövs Torp.

Edvard died in 1945. Grandma Elida had a bad pension. They could not manage the farm. They lived for a while in Vemmerlövs Torp.

Flory hade studerat till sköterska och fick jobb hos en läkare i Malmö.

Flory had studied to be a nurse and got a job with a doctor in Malmö.

Mathilda hade en mjölkaffär i Lomma, södra delen av Strandvägen. En skylt finns kvar, om att en mjölkaffär legat där.

Mathilda had a dairy shop in Lomma (not far from Malmö). A sign remains, that a dairy shop once was there.

Dessa två sistnämnda drog med sig resten av familjen till Malmö: mormor Elida, mor Ethel och morbror Henry.

The latter two brought the rest of the family to Malmö: grandmother Elida, mother Ethel and uncle Henry.

Mathilda var först gift med Kapten Gunnar Almkvist. Men han dog av blodförgiftning. På den tiden gick sådant inte att göra någonting åt.

Mathilda was first married to Captain Gunnar Almkvist. But he died of blood poisoning. At that time, there was no medical threatments.

Mathilda adopterade en son, Gustav, som då fick namnet Almkvist.

Mathilda adopted a son, Gustav, who was named Almkvist.

Gustav och Matilda vistades mycket i Vik. Han hade stora samlingar med lårar på vinden. Jag minns man fick gå i smala gångar med lårar upp till midjan. Jag misstänker att denna tyngd fick golvbjälkarna att sjunka ner.

Gustav and Matilda spent a lot of time in Vik. He had large collections of thighs in the attic. I remember you had to walk in narrow corridors with crates up to your waist. I suspect that this weight caused the beams in the floor to sink.

Matilda gifte sig med Gustav Pettersson. Det var han som kallades mäster, byggmästare

Matilda married Gustav Pettersson. He was called master, a master carpenter.

Det finns alltså två Gustav i släkten, en adoptivson till Matilda och en hon var gift med.

So there was two men named Gustav in the family, one adopted son to Matilda and one husband to her.

Mathilda och Gustav Pettersson bodde ett tag i Malmö. Men då Gustav blev äldre och sämre, bad han att få bo i Vik. Så de flyttade tillbaka. Gustav Pettersson dog senare.

Mathilda and Gustav Pettersson lived for a while in Malmö. But when Gustav got older and was in bad consition, he asked to live in Vik. So they moved back to Vik. Gustav Pettersson died later.

Min morbror, Henry Björk, gifte sig med Inga. De fick två barn: Bert och Sven.

My uncle, Henry Björk, married Inga. They had two children: Bert and Sven.

Jag minns att mormor hade ett stycke mark i Vik, vid västra uppfarten. Jag hade hört hon odlade potatis där, men vid den tiden jag var där var det en ödetomt. Henry kom att ärva marken och byggde ett hus där.

I remember that my grandmother had a piece of land in Vik, by the western driveway. I had heard she grew potatoes there, but by the time I was there it was a wasteland. Henry came to inherit the land and built a house there.

Värt att notera, är att Judit är släkt till oss; därav denna uppdelning av tomtenerna, där jag har ett hus. Även denna uppdelning har skett med denna ödetomt: grannen till Henry är Judits bror Hellner.

Worth to note is that Judith is related to us; hence this separations of the plots, where I have a house. This separations has also taken place with this wasteland: the neighbor to Henry is Judith's brother Hellner.

Gustav Pettersson stod för instruktioner av husbygget, medan morbror Henry ritade det. Han fick ritningen godkänd på stadsarkitektkontoret i Simrishamn.

Gustav Pettersson was responsible for instructions on the construction of the house, while Uncle Henry designed it. He got the drawing approved at the city architect's office in Simrishamn.

Från början var det en liten sommarstuga, där Bert och Sven hade våningssängar. Så småningom byggdes stugan ut, där sovrummet med våningssängar slogs ihop med köket, så att köket blev större. Ett nytt rum byggdes, med källare. Henry var då omgift med Hjördis, som var med och grävde källare.

From the beginning it was a small summer cottage, where Bert and Sven had bunk beds. Later on, the cottage was expanded, where the bedroom with bunk beds merged with the kitchen, so that the kitchen became larger. A new room was built, with a basement. Henry was then remarried to Hjördis, who was involved in digging to the basement.

Henry hade ritat panoramafönster, ett till vardera av de stora rummen, så han fick utsikt mot havet och Stenshuvud. Efter mycket diskussion med stadsarkitekten, fick han dessa stora fönster godkända.

Henry had designed panoramic windows, one for each of the large rooms, so he had a view of the sea and Stenshuvud. After much discussion with the city architect, he got these large windows approved.

Först var huset klätt med vita horisontella bräder, kallade fjällpanel, med blå knutar, men sedan blev huset klätt med rött tegel.

In the beginning the house was covered with white horizontal boards, with blue corners, but then the house was covered with red bricks.

Morbror Henry har sålunda vistats mycket i Vik, i sitt hus, medan mor var i sitt hus, det som jag kom att ärva. Det är tio minuters gångväg mellan husen.

Uncle Henry have spent a lot of time in Vik, in his house, while mother was living in her house, which I came to inherit. It is a ten minute walk between the houses.

I dag har Henrys hus bytt ägare och är rappat.

Today, the Henry´s house has changed owners and is plastered.

Ovan: Ekarps Stråtak lägger knippen med vass i grannens trädgård 2009.

Picture above: Ekarps Stråtak dumping bundles of reed in our neighbours garden.

Nedan: Min stolta mor under taktäckningen. Det är inte bara vår och grannarnas trädgårdar som ska städas. Även vinden såg ut som en höstack.

Picture below: My proud mother in the attic while they redoing the roof. It's not just ours and the neighbors' gardens that need to be cleaned afterwards. Also the wind looks like a haystack.

Innan vi går vidare i texten, får jag beskriva hur ett vasstak fungerar.

Before we go any further in the text, I will describe how a roof of straw works.

Taket är brant, ungefär 45^o. Ser man en gammal byggnad med denna branta lutning, har den förmodligen haft vasstak.

The roof is steep, about 45^o. If you look at an old building with this steep slope, it probably had a roof of straw.

Ett vasstak håller en mansålder, det vill säga 50-70 år.

A roof of straw will do a "male age", ie 50-70 years.

Södra delen läckte. Vi fick lägga om den omkring 1998.

The southern part of the roof was leaking. We had to redo it around 1998.

Bilden visar hur Ekarps Stråtak la om den.

The picture shows how Ekarps Stråtak redo it.

Förr hade man råg. I och med bönderna började med stråförkortningsmedel. gick man över till vass. Men det finns bönder som odlar råg utan stråförkortningsmedel, med tanke på att man ska lägga halmtak. Förr byggde man hus av vad man hade runt knutarna: lera till klineväggar, råg från åkern. Vass importeras från Ungern, där vassen växer på en sjö. Den skördas med en tröska på en flatbottnad eka. Man beställer vass i längder, där de levereras i buntar.

A hundred years ago they used to have rye. When the farmers grew rye with short straw, carpenters neede to make roof of reed. But there are farmers still growing rye with long straws, just to give the possibility to do the old kind of roof. In the past, houses were built from what they had just around the corner: clay for clay walls, rye to the roof. Reeds are imported from Hungary, where reeds grow on a lake. It is harvested with a combine of a harvester machine and a boat. The carpenter order reeds in special lengths, where they are delivered in bundles.

Då det gamla taket läcker, kan man försöka täta det. Man drar in buntar som man syr en ryamatta. I princip ska det gå. Jag försökte, men fick det inte tätt.

When the old roof started to leak, you can try to seal it. You pull in bundles as you sew a rya rug. In principle, it should work. I tried, but I could not make it proper

Alternativt, då käpparna börjar synas, eller vassen är så gles, att den börjat glida ner, är det också dags att lägga om taket. Eftersom vassen gled ner på ett ställe, men taket var tätt där, försökte jag föra upp vassen och sy fast det. Jag tillverkade en en meter lång nål. Jag stod på en stege utanför, medan Gun och mor låg inne på vinden och tog emot nålen, vände den och förde den ut igen. Jag förlängde kanske livslängden ett par år, men mer var inte att göra.

Alternatively, when the sticks begin to be visible, or the reeds are so sparse that it has begun to slide down, it is also time to re-lay the roof. Since the reeds slid down in one place, but the roof was not leaking there, I tried to push the reeds up and sew it on, tight. I made a one meter long needle. I was standing on a ladder on the outside, while Gun and mother lay in the attic, receiving the needle, turning it over, and pushing it out again. I may have extended the life of the roof a couple of years, but at last there was nothing more to do.

Sålunda, då taket börjar bli dåligt, är det dags att lägga om det. Det gamla taket rivs ner. Man kommer då in till läkten, som ligger på takstolarna.

Thus, when the roof starts to get in a bad condition, it is time to replace it. The old roof is being torn down. You can then see the cans, located on the trusses.

Länk

Link

Filmen visar Ekarps Stråtak, som la om södersidan av taket.

The film shows Ekarp's  Stråtak, which replaced the south side of the roof.

Man river ner cirka två meters bredd av en sida av taket, eller en hel sida. Det är bara det, vid regn måste man täcka taket med presenning. Även ryggningen måste rivas ner, antingen den är bra eller dålig.

The carpenter tear down about two meters wide of one side of the roof, or an entire side. In case of rain he has to cover the opening in  the roof with a plastic sheet. The top of the roof must also be torn down, whether it is good or bad.

Därefter tar taktäckaren en bunt vass med de kortaste stråna. Varje bunt är sorterat i längder. Bredvid denna lägger han en likadan bunt, tills önskad bredd är klar. På detta första lager lägger han nya rader med buntar, men aningen längre strån än det första lagret. Därpå lägger han ett tredje lager med ännu längre strån. Tre lager med buntar motsvarar ungefär tre decimeters tjocklek på taket. Jag valde denna tjocklek, men man kan ha upp till en halv meters tjocklek på taket.

Then the carpenter takes a bundle of assorted reeds, with the shortest straws. Each bundle is sorted by lengths. Next to this he lays a similar bundle, until the desired width is done. On this first layer he puts new rows of bundles, but slightly longer straws than the first layer. Then he puts a third layer with even longer straws on top of that. Three layers of bundles correspond to approximately three decimetres thickness of the roof. I chose this kind of thickness, but you can choose up to half a meter of thickness on the roof.

Därpå ska vassen bindas fast i läkten under. Det gjorde man förr med att lägga kluvna käppar över vassen, parallellt med läkten. Förr sydde man med rep, som virades om läkten och käpparna, men numera använder man aningen sågade käppar eller ståltråd, som är en centimeter tjock Man surrar numera med rostfri ståltråd, ungefär två millimeter tjock. Eller som Ekarps gjorde: man skruvar fast en ståltråd i läkten under och surrar den om käpparna. Under tiden som ståltråden dras åt, slår man på nederkanten av vassen, med ett räfflat verktyg eller undersidan av en skyffel. Tråden dras åt, så att vassen inte glider ner.

Then the reeds should be tied to the batten below. This was done in the past years by laying split sticks over the reeds, parallel to and over the batten. Those days, people sewed with rope, which was wrapped around the batten and the sticks, but nowadays they use slightly sawn sticks or steel wires, one centimeter thick. Nowdays they tie with stainless steel wire, about two millimeters thick. Or, as Ekarps did: they screw a stainless steel wire into the batten below and tie the wire around the sticks. While tightening the steel wire, they strike the bottom edge of the reed, with a ribbed tool or with the underside of a shovel. The thread is tightened so that the reeds do not slide down.

I och med man lägger vass, som är längre än råg, binder man endast på vartannat läkt. Då man hade råg, band man på varje läkt.

When you lay reeds, which are longer than rye, you only tie on every other batten. When you had rye, you tied on each batten.

Sedan arbetar man sig uppåt, lager efter lager. Man slår vassen nerifrån och upp, så man får ett jämntjockt tak. Men för estetiska och praktiska skäl, lägger man det tjockare nertill och tunnare upptill.

Then you work your way up, layer by layer. You beat the reeds from the bottom up, so you get an evenly thickness of the roof. But for both aesthetic and practical reasons, you put thicker layers at the bottom and thinner at the top.

Så arbetar man sig uppåt, lager efter lager. Käpparna döljs av påföljande lager. Då man nått taknocken, sticker stråna upp, men dessa bockas ner till andra sidan taket.

This is how you work your way up, layer by layer. The sticks are hidden by next layers, on top of previous. When you reach the ridge, the straws protrude, but these are bend down to the other side of the roof.

Vissa taktäckare slår inte upp vassen, för att få ett jämntjock tak, utan skär av stråna i stället. För nylagda vasstak kan det se vackert randiga ut, på diagonalen.

Some roofers do not beat the reeds upwards, to get an evenly thick roof, but cut off the straws instead. For newly laid reed roofs, the latter method can look beautifully striped, on the diagonal.

Sist avslutas taktäckningen med ryggningen. Denna läggs med lös halm, ungefär en halvmeter tjockt. För att inte den ska blåsa bort, lägger man hönsnät över, som binds med ståltråd i de underliggande läkten.

Finally, the roofing ends with the backing, on top of the roof. The roofing is laid with loose hay straws, to about half a meter thick. In order to prevent it from blow away, metal nets are laid over, which are tied with steel wires in the underlying battens.

Sedan lägger man på ryttare. De ser ut som väldigt stora vedklabbar, men är av ek. Dessa sitter ihop parvis med en järnpinne. För att inte ryttarna ska blåsa bort, surras även de fast med ståltråd i de underliggande läkten.

Then you put on pieces of wood. They look like very large logs, but are made of oak. These are placed together in pairs with an iron stick. In order to prevend the logs to blow away, they are also tied with steel wires in the underlying battens.

Anmärkning: lägger man om vasstaket, är även grannarna inblandade på grund av bortflygande vass, men de är införstådda med att det vackra kulturella arbetet kan vålla visst besvär.

Note: if the reed roof is re-laid, the neighbors are also involved due to flying reeds, but they understand, that the beautiful cultural work can cause some inconvenience.

Vistas man på vinden under vasstaket, är det som att vistas i en höstack, speciellt på sommaren.

Staying in the attic under a reed roof is like staying in a haystack, especially in the summer.

Taket är lätt. Vill man byta tak till takpannor, får man byta takstolar.

The roof is light. If you want to change roofs of sraw to roof tiles, you have to change roof trusses.

Taket är glest: är man på vinden kan man höra folk utanför prata. Man kan också föra en handflata rakt genom taket.

The roof is sparse: if you are in the attic you can hear people talking outside. You can also push a palm straight through the ceiling.

Det är tätt, på grund av att regnet rinner till undersidan stråna, rinner neråt och söker sig ut igen. Väta gör att stråna sväller och tätar det ytterligare. Snö och frost gör taket ännu tätare.

It is dense, due to the rain flowing to the underside of the straws, flowing down and follow the straws out again. Damp causes the straws to swell and seal it more. Snow and ice make the roof even denser.

Däremot ska taket andas, så det någon gång torkar upp. Har man ett tätt undertak, som plåt eller plast, kommer vassen att ruttna.

However, the roof should breathe, so it dries up at some time. If you have a tight ceiling, such as sheet metal or plastic, the reeds will rot.

Taket på norrsidan la vi om år 2013. Här måste jag göra reklam för Ola Svensson i Rörum. Han var betydligt billigare än andra  och städade upp väldigt bra efter sig.

We changed the roof on the north side in 2013. Here I have to do advertising for Ola Svensson in Rörum. He was significantly cheaper than others and cleaned up very well after the job.

Det är hopplöst att få tag i taktäckare, som kan lägga vasstak: de behöver inte direkt göra reklam för sig.

It is hopeless to get in contact with any roofers, who can lay reed roofs: they do not directly have to advertise for themselves.

Ovan: Ola Svensson lägger om tak 2013.

Picture above: Ola Svensson redo the roof in 2013.

Nedan: jag och mor, stolta, framför ett nylagt tak.

Picture below: Me and mother, proud, in front of a new roof of reed.

Bild ovan: råg, längst in på norra taket. Ovanpå detta är lagt ny vass. Det går bra med flera lager, så länge taket kan andas och därmed kan torka upp ibland.

Picture above: rye, at the bottom of the north roof. On top of this is placed new reeds. It works well with several layers, as long as the roof can breathe and thus can dry up sometimes.

Bild nedan: vass, södra taket.

Picture below: Roof of reed, south roof.

Gustav Almkvist delade huset med min mor, Ethel Jeppsson. Eftersom min mormor hade elva syskon, och en del avsade sig äganderätten, kom mor att äga fem tolftedelar.

Gustav Almkvist shared the house with my mother, Ethel Jeppsson. Since my grandmother had eleven brothers and sisters, and some of them said no no an ownership, mother came to own five of twelve parts.

Gustav lät lägga om södra delen av taket i början av 1970-talet. Jag var intresserad och besökte då ofta arbetet med taktäckningen.

Gustav had the southern part of the roof replaced in the early 1970s. I was interested of how they did it and often visited the work with the roofing.

Men släkten var inte säker på att Gustav ville behålla huset. Man övertalade då mor att köpa ut Gustav. Han svarade med, att fick han ersättning för utgifterna med taktäckningen, samt nyttjanderätt av huset, var han nöjd.

But the family was not sure that Gustav wanted to keep the house. Mother was then persuaded to buy Gustavs part. He replied that if he received compensation for the expenses with the roofing, as well as he still may stay in the house, whenever he wanted, he was satisfied.

Så undertecknades detta avtal. Mor var orolig inför att sköta ett hus. Men som nämnt bodde hennes bror Henry i närheten. Han stöttade henne och såg till att saker och ting fungerade.

The agreements was signed. Mother was worried how to take care of the house. But as mentioned, her brother Henry had his house nearby. He supported her and made sure things worked out.

Gustav svarade med att tömma vinden, hur han nu fick dessa packlårar genom gaveldörren på vinden, men han tömde verkligen vinden. Förmodligen sålde han allt han samlat på.

Gustav emptied the attic, hower he got these big packing boxes through the gable door in the attic, but he sure emptied the attic. He probably sold everything he had collected.

Dessvärre försvann även gamla fina möbler, som gåsabänken.

Unfortunately, also old fine unique furnitures, such as the goose bench, also disappeared.

Övre bilden: Gåsabänken i yttre rummet, mot sydvästra hörnet.

Upper picture: The goose bench in the outer room, southwest corner.

Nedre bilden: Mathilda låg ett tag i en sådan här flott säng, gustaviansk stil. Yttre rummet, mot nordväst.

Bottom picture: Mathilda slep for a while in such a nice bed, Gustavian style. Outer room, northwest corner.

Henry införskaffade genast nya möbler.

Henry immediately bought new furnitures.

Mor ska ha all heder av att ha skött huset bra. Hon anlitade rörmokare, som byggde om toaletten och duschen. Hon anlitade murare, som murade om skorstenen och flagnat tegel i väggarna. Som nämnt anlitade hon hantverkare som la klinkers på köksgolvet. Hon gjorde även en hel del fynd av antika möbler, på loppis och i Claeshallen i Malmö. Till detta kommer en ofantlig mängd fina, antika och nostalgiska vävnader, bonader och prydnadssaker.

Mother should have all the honor of having taken good care of the house. She hired a plumber, who rebuilt the toilet and shower. She hired masons, who rebuilt the chimney and flaked bricks in the walls. As mentioned, she hired craftsmen who laid tiles on the kitchen floor. She also made a lot of finds of antique furnitures, at secon hand markets and in Claeshallen in Malmö. To this is added an enormous amount of fine, antique and nostalgic fabrics, furnishings and trinklets.

Lennart Köhle flyttade in i det vitrappade grannhuset omkring 1975, det som jag tidigare kallade det femte rummet. Jag vet inte vem som bodde där innan, men han var vår förste granne som jag kommer ihåg.

Lennart Köhle moved into the white plaster covered neighboring house around 1975, what I previously called our fifth room. I do not know who lived there before Lennart, but he was our first neighbor I can remember.

Det som skilde vår och hans tomt åt var ett vitt staket, det som senare skulle bli den omtalade Hortensia-häcken. Mor berättade, att hon och han målade var sin sida av det vita staketet, varpå de började sällskapa.

A white fence separated ours and his garden. Mother told me that she and he painted each side of the white fence, after which they began to socialize. Today a Hortensia hedge is in the same place as the white fence.

Därför var jag inbjuden till Lennart. Det vitrappade huset med den lilla vinkel ser litet ut utvändigt, men invändigt är det stort. Det fanns ett kök med bord för fyra personer, en angränsande matvrå med lika stort bord, en TV-hörna med soffa, en hall och en toalett med dusch: låta vara, som Lennart uttryckte det; man fick stå i toalettstolen och duscha.

So I was invited to Lennart. The white small house looks small on the outside, but it is well planned inside and feels large. There was a kitchen with a table for four people, an adjoining dining area with an equally large table, a TV corner with a sofa, a hall and a toilet with a shower. But Lennart told me with a joke: you had to stand in the toilet and take a shower.

Men det var förvånansvärt rymligt invändigt. Lennart, mor och jag firade bland annat jul där, då vi sov över. Tre sängar trollades fram. En anledning vi var där, var att Lennart hus blev fortare uppvärmt än mors.

But it was surprisingly spacious inside. Lennart, mother and I celebrated for example Christmas there, when we slept over. Three beds were comming in place. One reason we were there was perhaps that Lennart's house was heating up faster than his mother's.

I köket fanns en vedspis. Eldade man i den, spreds varmvatten via självcirkulation till radiatorer i de övriga utrymmena. Men Lennart berättade, att huset var i så bedrövligt skick, då han köpte det, att golvet var ruttet: vedspisen hängde i luften, i rören. Men Lennart restaurerade huset. Han var mycket händig.

In the kitchen there was a wood stove. If it was fired in it, hot water was spread via pipes to radiators. But Lennart said that the house was in such bad condition when he bought it that the floor was rotten: the stove hung in the air, in the pipes. But Lennart restored the house. He was very handy.

Under hela huset finns en källare. Man går in via en lucka från gatan.

Under the whole house there is a basement. You enter through a hatch from the street.

Lennart flyttade sedermera in till Simrishamn.

Later on Lennart moved to Simrishamn.

Brita Streiffert köpte huset av Lennart. Brita är till höger på bilden. Hon hade svårt att gå, så huset gjordes om: hallen togs bort, duschutrymmet utvidgades och kom att inkludera hallen. Jag var bara inne där en gång, medan Brita bodde där, men förvånades än en gång över att det var så rymligt invändigt. Brita och mor blev bästa vänner.

Brita Streiffert bought the house from Lennart. Brita is on the right in the picture. She had difficulty walking, so the house was redone: the hall was removed, the shower area was expanded and came to include the hall. I was only in there once, while Brita lived there, but was once again surprised that it was so spacious inside. Brita and mother became best friends.

Efter Brita flyttade familjen Anders Wallner in. De fick tre flickor och blev trångbodda. Vinden inreddes till sovrum. Problemet var att alla värmeledningsrör gick kors och tvärs på vinden, så dessa fick flyttas för att skapa sovrum.

After Brita, the Anders Wallner family moved in. Later on they had three daughters and became very crowded. The attic was converted into a bedroom. The problem was that all heat pipes went crosswise in the attic, so these had to be redone to create bedrooms.

Jag har berättat att väggen mellan vårt inre rum och detta grannhus, som jag kallar vårt femte rum, var enkelt delat. Vinden var ännu enklare delad. med plank, restvirke. Om man velat, kunde man gått in i grannhuset utan större besvär. Men i och med Wallners inredde vinden till sovrum, kom ordentliga väggar upp, som förhindrade denna väg.

I have been told you that the wall between our inner room and this neighboring house, which I call our fifth room, was easily divided. The wind was even more easily divided. with simple planks. If you relly wanted, you could enter the neighboring house without much trouble. But when Wallners changed their attic into bedrooms, proper walls was built, prevented all thoughts to go in to thr neighbours attic.

Britas hus. Jämför med bilderna på Lennart Köhles sida!

Brita's house. Compare with the pictures on Lennart Köhle's page!

Morbror Henry körde till Vik i stort sett varje helg. Han körde även på vintern, då han inte vågade köra ner i samhället, utan stannade kvar bilen uppe vid vägen.

Uncle Henry drove to Vik almost every weekend. He also drove in the winter, in snowy weather, when he did not dare to drive down into the community, so he stopped the car by main  the road.

Han blev mycket sjuk i början av 1910-talet, men envisades ändå att köra till Vik. Han hade alltid något att göra med sin stuga. När han ändå var där, tittade han till sin systers hus.

He became in a very bad condition in the early 1910s, but still insisted on driving to Vik. He always had something to do with his house. When he was in Vik, he checked his sister's house.

Mor bodde i Vik varje sommarhalvår.

Mother lived in Vik every summer.

Mor blev också sjuk i början av 1910-talet, men önskade ändå få komma till sitt "Kära Vik", som hon uttryckte det.

Mother also became in a very bad condition in the early 1910s, but still longing for to come to Vik.

Vid den tiden jobbade jag. Jag såg jag till att en telefon blev installerad. Mor klarade inte av en mobiltelefon. Då jag beställt installation av en telefon, ringde Telia mig, och förklarade att de hittat en gammal kabel (som måste ha varit från Mathildas tid). Men man fann ett brott på den, fem meter från huset. De undrade om de fick gräva, vilket jag godkände. Det var nödvändigt att nå mor per telefon. Jag funderade uppskärrad på vad det kunde kosta, men det visade sig vara en vanlig anslutningsavgift: kabel fanns ju redan, ägd av Telia. Så jag ringde till mor varje dag för att höra hur det stod till. Jag gick i pension 2012.

At that time I was working. I ordered installation of a telephone. Mother could not handle a mobile phone any more. When I ordered the installation of a telephone, the telephone company called me and explained that they had found an old cable (which must have been from Mathilda's stayng there). But they font the cable damaged, five meters from the house. They asking if they may dig and repair the cable, which I approved. It was necessary to stay in connection with mother all the time. I thought intently about the installlation cost, but it was luckilly a regular connection fee: cable already existed, owned by the telephone company. So I called my mother every day to find out if it still was OK. I retired in 2012.

Mor blev sämre och klarade inte att bo i Vik själv. Hon bad att få åka dit. Jag skjutsade henne. Jag upptäckte att morbror Henry ofta körde samtidigt, en helgdag. Han och mor bodde i Malmö, med en halvtimmes gångavstånd. Jag förklarade att det var onödigt att köra med två bilar till Vik varje helg. Så jag började skjutsa morbror och mor till Vik.

Mother got worse and could not live in Vik by herself. She asked me to go there. I drove her. I discovered that Uncle Henry often drove to his house at the same time, on a oliday. He and his mother lived in Malmö, a half an hours distance. I explained that it was unnecessary to drive with two cars to Vik every weekend. So I started driving my uncle and mother to Vik.

Först stannade vi till vid morbrors stuga, då vi drack kaffe. Sedan körde jag ner till mors hus. Vi hade alltid något att hitta på.

When we arrived, we first stopped at my uncle's house, drinking coffee. Then I drove to my mother's house. We always had something to take care of.

Morbror underhöll sitt hus in i det sista, men han blev sämre och sämre. En dag, då jag värmt middag i mors hus och skulle hämta honom, fann jag honom liggande på rygg, blek. Det var på vippen jag ringde 112. Men han reste sig med stor ansträngning och gick in i bilen.

Uncle maintained his house to the last visit, but he got worse all the timt. One day, when I was making lunch in my mother's house and was going to pick him up, I found him lying on his back, pale. I was very close to call 911, but he rose with great effort and step into the car.